Valter, 86, leder sitt sista jympapass

Han är en legend i Friskis&Svettis. Valter Axelsson var ensam deltagare på historiens första Friskis&Svettis-jympa. Platsen var Salénhuset i Stockholm och året var 1978. Nästan 30 år senare, efter att ha varit med och startat 27 Friskis&Svettis-föreningar och efter att ha lett 2 773 jympapass kliver han ut från mitten och blir vanlig deltagare igen. Häng med till en sommarmorgon i Täby.

Många får aldrig höra tacktalet
Stämningen är typisk för en sommarmorgon 2006. Det är varmt och solen gör människorna ovanligt avspända. Lite lojt öppnar Friskis&Svettis Täby dörren för dagens första pass som också är ett historiskt pass. Den vanliga rörelseglädjen kommer att blandas upp med en rejäl dos sorglighet. Samt några andra känslor av sorten stolthet, fascination och hopp.
    För det är Valter Axelssons sista jympapass som ledare i Friskis&Svettis. Själv har han inte gjort någon affär av det, säger bara att han inte vill ställa till det och en vacker dag ramla ihop där i mitten inför gruppen.
    -Många stackare går ju och dör och får aldrig höra det här, kommenterar han Annika Gärderuds kärleksfulla tal.

Valters låtar ringer i huvudet hela veckan
Om Valter tycker att avskedet från ledarrollen är dramatiskt syns det inte. Han talar bara om en lätt förflyttning på några meter ut i cirkeln för att bli vanlig deltagare igen, precis som han var för 28 år sedan när han jympade på grundaren Johan Holmsäters allra första pass.
    Den gången 1978 var det bara han och Johan som dök upp, en historia som fått mytiska dimensioner inom Friskis&Svettis men som Valter intygar är alldeles sann.
    Han och Johan blev vänner för livet och Valter djupt engagerad bredvid Johan i uppbyggnaden av Friskis&Svettis. Johan var visionären och Valter en av dem som hjälpte till med att förverkliga idéerna.
    Några av deltagarna denna sköna morgon i en av Näsby Slotts träningslokaler känner till Valters historia och har hängt med i många år, inte minst hustrun sedan över 40 år, som också är med och tränar denna speciella morgon. Detta till en musik som "inte finns längre", som Peer Weding, verksamhetsledare i Täby, storögt (eller bör det heta storörat) konstaterar halvvägs in i passet.
    -Valters låtar ringer i huvudet hela veckan, säger kvinnlig stammis och skrattar. Och hon verkar gilla det

Tango, vad fan gör man till det?
Peer Weding skulle inte använda tango i sitt pass, men Valter gör det med övertygande självklarhet och gruppen hänger med utan problem. Det knixas i knän som knixat många gånger förr.
    Det är charmören Valter som fixar detta med tangon.
    Beskrivningen kommer från Annika Gärderud vars tacktal får ögonen att tåras, inte på Valter, men på flera andra, kanske främst dem som är lite längre från 86-årsåldern än majoriteten av deltagarna.
    Det är här stoltheten, fascinationen och hoppet kommer in i bilden. Bevisligen är det alltså möjligt, att med lite tur leva och må bra långt upp i åldern, att vara rörlig, att ha kvar livslust och humor länge, länge.
    Annika berättar också om kurskompisen Valter, (Annika och Valter gick samma ledarutbildning i Friskis&Svettis för 28 år sedan). Och om legenden Valter, den förste deltagaren, och den äldste jympaledaren. Samt om människan Valter, den engagerade och kompetente föreningsarbetaren, den ödmjuke och humoristiske kompisen. Det är klart tårar vill flöda, även om Annika är glad på rösten och berättar  utan sentimentalitet.

Gammal från början
Valters kurskompisar 1978 var betydligt yngre än Valter. På så sätt har Valter liksom alltid varit gammal i Friskis&Svettis. När man är runt 25, som Annika och de andra pionjärerna var på den tiden, då är ju en 59-åring rena dinosaurien.
    När Friskis&Svettis kärngäng just blivit klar med studierna för att börja det "riktiga" livet, var Valter redan klar.
    Valter gick på sjön när han var 18. Började som eldare, blev motorman, maskinist, 4:e maskinchef, 3:e, 2:a och till slut förste maskinchef på världens då största dieseldrivna tanker. Totalt blev det 40 år på sjön, ibland var han borta 2 år i sträck.
    -Mina barn kände inte igen mig när jag kom hem och deras kompisar trodde inte att det fanns någon pappa. När jag kom till skolan för att hämta mina ungar och dom sa "Här kommer pappa" blev dom inte trodda.

Bästa och sämsta jympaminnena
Som 59-årig nyutbildad jympaledare klev Valter rätt in i hetluften. Dagen efter diplomeringen ringde Johan Holmsäter:
    -Kan du ta mitt vip-pass i morgon?
    Valter skrockar och berättar om hur han dagen efter jympade med bland andra minister Ingemar Mundebo och Systembolagets dåvarande chef Gabriel Romanus.
    Annars minns han gärna de två åren som ledare för fångarna på fängelset i Täby och de åtta åren med jympa för utvecklingsstörda (mer om Friskis&Svettis Enkeljympa här).
    Sämsta jympaminnet var när en deltagares arm hoppade ur led. 
    -Hon skrek i högan sky, men jag drog armen rätt igen. Det fick jag egentligen inte göra utan utbildning, fick jag veta sen, berättar Valter.

Friskis&Svettis hela livet
I dag i Täby träffar Valter folk som jympat i 20 år, människor som jympade med honom på 80-talet och som nu kommit tillbaka till seniorjympan.
    Och att jympan gör alla starka syns tydligt även på detta historiska pass. Några kvinnor någonstans mellan 60 och 70 gör armhävningar bättre än många män på medelpassen och Valter själv sprider återigen det där hoppet till de yngre deltagarna som är här mest för att hylla.
    När alla lägger sig ner och kör magövningar, hänger i stort sett alla med på ett imponerande sätt, trots att det känns rejält också i 40 år yngre kroppar. Styrkeminuterna är många och Valter kör särskilt hårt med magmusklerna. Tempot är långsamt, så det tar ordentligt.

Det finns ett liv utanför
Utanför Friskis&Svettis är Valter engagerad i Salénveteranerna, en klubb för folk över 50 som jobbat på Salénrederierna. Valter ordnar museibesök, middagar och utlandsresor med mera.